Vi är väl många läsare som lagt ifrån oss en bra bok efter att ha läst slutet, suckat, och önskat att det fanns en fortsättning, att vi bara kunde få vara med ett litet tag till i huvudpersonernas liv.
För alla Per Nilsson-fans blir detta verklighet med Absolut Per Nilsson och vi erbjuds fortsättningar i massor! Vi får svar på "hur det gick sen" för Jonatan och hans pappa, för Andreas, för Hannah och Anon och Zahra, för läraren Göran Persson och hans kollega Mia-Maria, bara för att nämna några.
Men det går inte att recensera Per Nilssons senaste roman: Absolut Per Nilsson, the very best of, utan att ägna några rader åt författaren själv. Han är en av våra mest lästa ungdomsboksförfattare, översatt till tjugo språk, och har tagit emot ett stort antal litterära priser - däribland det prestigefyllda Augustpriset. Mest läst är fortfarande Hjärtans Fröjd som kom ut 1992, och som finns i tummade klassuppsättningar på många skolor. Han är en mästare på att gestalta ungdomars små och stora livsbekymmer. Han berör och stör med de romanfigurer som befolkar hans böcker.
I Absolut Per Nilsson, leker författaren som vanligt med formen lika mycket som med innehållet. Han låter romanfigurer från i stort sett alla tidigare utgivna böcker komma till tals. Varje kapitel - kort eller långt - är döpt efter en huvudperson, som ger oss en "här befinner jag mig just nu"-story. Man får helt enkelt en uppdatering av personernas liv. Och precis som i livet självt har det gått bra för vissa och sämre för andra.
Mest berörd blir jag kanske av Zahra, som vi träffade i Du & du & du, som flyttat ihop med Wilmer, som misshandlar henne. Eller av Hannah, från romanen Ett annat sätt att vara ung,
som här fortsätter sitt sökande efter livets mening och på många sätt blir den sammanhållande karaktären i Absolut Per Nilsson. Alla personer i boken söker i sann Per Nilsson-anda efter ett meningsfullt sätt att förhålla sig till sina medmänniskor och att tackla den bitvis svåra vardagen. Temat att ensam inte är stark känns igen.
När det gäller insynen i gymnasieläraren Göran Perssons liv, hans komplexa medelålderskris och hur han tacklar den, anser jag att Per Nilsson lämnar ungdomsbokens värld och skriver för vuxna. Ofta under läsningen stannar jag upp och tänker att just gränsen mellan ungdomsroman och vuxenroman blir lite luddig.
Jag rekommenderar varmt boken till vana läsare i åk 8 och uppåt - med tillägget att det underlättar om man läst Per Nilsson tidigare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar