2014-02-27

Den skrikande trappan


I ett framtida London plågas befolkningen av Problemet – spöken, vålnader och poltergeistar som invaderat människornas värld och gör det farligt att leva. För att skydda de levande har så kallade spökagenter fått en viktig roll i samhället. Främst är det ungdomar som är tillräckligt mottagliga för att kunna se och höra vålnaderna och de har anlitas för att säkra hemsökta hus och tillintetgöra spöken. Det är dock ett farligt (för att inte tala om kusligt) jobb – den som blir spökberörd överlever oftast inte.

Tonåriga Lucy kommer till London för att lämna sitt problematiska förflutna bakom sig och hoppas att få tjänst på en av de största och mest framstående agenturerna. Så blir det dock inte. Hon hamnar på den allra minsta firman i stan – Lockwood & Co. Den innehas av den unge originelle Lockwood själv och hans kamrat George, och de två vännerna styr den helt utan överinseende av vuxna som annars är det vanliga sättet. Här börjar den talangfulla Lucy nu arbeta.

Efter ett uppdrag som får en ände med förskräckelse (agenterna lyckas visserligen få stopp på gengångaren, men råkar samtidigt bränna ner huset den hemsöker…) börjar uppdragen sina och det verkar som om Lucys korta karriär som spökagent i huvudstaden ska få ett abrupt slut. Men då dyker det upp ett fall som är det farligaste och mest riskabla som Lockwood & Co. någonsin stött på. De blir inbjudna till den mest hemsökta herrgården i England, där ingen har spenderat en natt och överlevt. Det mest skräckinjagande av allt som väntar dem är den skrikande trappan…

Jonathan Stroud har skrivit en spännande bok som trots att den handlar om spöken snarare är en äventyrsberättelse än en rysare. Lucy och hennes vänners ruskiga strapatser skildras med fart och fläkt och gott humör, och författaren verkar njuta av att skildra de bloddrypande händelserna. Framför allt lyckas han med hela miljöbygget. Scenariot med hemsökelserna som förlamat landet, och de unga spökagenterna som handskas med de gräsliga varelserna är väldigt övertygande och fascinerande beskrivet. Jag hoppas på fler böcker om Lockwood & Co.!

2014-02-21

Den första flickan skogen möter

När jag läste texten på baksidan av Den första flickan skogen möter tyckte jag den verkade intressant för så många olika ämnen togs upp: En tolvårig flickas väg in i puberteten, konflikter mellan henne och två kompisar och dessutom en annan flickas försvinnande, alltsammans utspelat i skogsbygden utanför Göteborg. Samtidigt kände jag mig kluven inför hur författaren Moa Eriksson Sandberg skulle lyckas!

Men språket och tonläget i boken fångar mig direkt. Eriksson Sandberg
berättar rättfram och utan krusiduller om 12-åriga Hanna och
hennes två bästa kompisar Jonna och Sabina. Tillsammans med Jonna kan Hanna fortfarande leka medan den mer oberäkneliga Sabinas intressen främst gäller utseende och killar. Hanna har blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp av två killar på skolan, varav den ene blir ihop med Sabina. Sabina vägrar att tro på Hanna när hon avslöjar det, vilket leder till att de blir osams. Hemma bråkar Hannas föräldrar allt oftare. Pappa, som alltid stått Hanna nära, stannar kvar på sitt arbete i Göteborg och det antyds att han träffat en annan kvinna. Hannas mamma försöker hålla skenet uppe. Samtidigt försvinner en flicka, Linda Palm, spårlöst och hittas senare våldtagen och mördad.
Hanna har ofta känslan av att något i skogen förföljer och iakttar henne. Mitt i allt kaos flyttar en polsk kille, Janek, och hans familj till byn och Hanna blir förälskad.

Precis som i Engelsforstriologin vilar en skrämmande och vacker stämning över skogsbygden. Det för mina tankar till tv-serien Twin Peaks i början av 1990-talet, vilket överensstämmer med den tid som handlingen utspelas, fast här heter den mördade flickan Linda Palm istället för Laura Palmer. Jag känner igen mig väldigt mycket i beskrivningen av Hannas uppväxt och de känslor hon känner gentemot vuxenlivet. Stort plus för skildringen av Hannas föräldrar som inte bara beskrivs som "mamma och pappa" utan även som individer. Hannas relation till sin egensinniga mamma visar sig genom språket: Hanna kallar henne Isabella, och inte "mamma", eftersom Isabella vill ha det så!
Allt detta och dessutom en helt fantastisk titel och ett underbart omslag gör boken till en av mina absoluta favoriter.

5768 visningar på youtube

Rosita är 14 år och drömmer om att bli sångerska. Hennes stora idol är Whitney Houston. Rosita trivs inte alls i skolan och har fått gå om en klass på grund av hög frånvaro. Hon tillhör resandefolket, något som möts med fördomar. I skolan känner hon sig utpekad av både lärare och elever, hon får höra att hennes folk inte finns; hon känner sig missförstådd och orättvist behandlad. Rositas familj har i sin tur fördomar mot de som inte är romer. Pappa varnar henne för att umgås med gajos, d.v.s. fastboende, eftersom man inte kan lita på dem.

På en musiklektion blir Rosita indragen i ett projekt av två klasskamrater, Lena och Nattie. De ska spela in en låt som de ska tävla med i en talangjakt. Prissumman behöver Rosita för att hjälpa sin mamma som lider av svår epilepsi. Rositas självförtroende växer i takt med musikprojektet. Samtidigt plågas hon av skuldkänslor, främst mot sin bästa kompis Ella som hon inte hinner träffa, men också mot familjen. Dessutom trakasseras Rosita av ett gäng killar med nynazistiska sympatier.

5768 visningar på youtube är en riktigt bra bok skriven av Ralf Novák-Rosengren och Anita Santesson.Den är lättläst och spännande samtidigt som den inte bara speglar fördomar mot olika etniska tillhörigheter utan skildrar den osäkerhet vi bär på inför allt som är okänt. Rosita bemöts på ett väldigt intolerant sätt i skolan, inte minst av lärarna, som inte alltid förstår vad de gör för fel. I slutet av boken betonas att Romano betyder människa, och det är så Rosita vill bli sedd. Det är så vi alla bör bli sedda.

2014-02-18

Mitzi på maskerad

Mitzi, sju år, tycker om att ta det lugnt och koncentrera sig på sitt. Räkna matte, spela schack, sitta hemma och fika och att åka spårvagn till Vasamuseet med farfar. Hon tycker om vanliga dagar då allt är som vanligt. Hon tycker absolut inte om fester och kalas där man ska ha stickiga finkläder och där en massa barn springer runt och skriker. Då sätter sig Mitzi helst under ett bord och väntar tills det är slut.

Men en dag kommer fröken i skolan med en överraskning till klassen: de ska ha maskeradbal! Alla blir överlyckliga och börjar genast planera vad de ska klä ut sig till. Alla utom Mitzi. Maskerad? Klä ut sig till någon annan? Varför då? Mitzi vill helst bara vara sig själv. Hon tycker inte att det är roligt med varken troll, smurfar, riddare eller prinsessan Leia. Men vad ska hon då klä ut sig till?


Vi har tidigare mött Mårten Sandéns tillbakadragna huvudperson Mitzi i boken Mitzi i  mitten där hon hamnar i kläm när hennes temperamentsfulla föräldrar sätter igång ett storgräl som varar i dagar. Som tur är får hon då hjälp av sin underbara farfar att reda upp situationen. Även i den nya boken står farfar på hennes sida. Och till slut blir faktiskt maskeraden rolig även för Mitzi, bara hon får göra det på sitt eget sätt. Mårten Sandén skildrar väldigt fint Mitzis eftertänksamma och allvarliga personlighet och boken Mitzi på maskerad är ett spännande vardagsdrama att läsa och gärna prata om efteråt!  

2014-02-13

Liksom helt magiskt

Mårten Melin kan verkligen skriva så man fastnar direkt! Och han är en mästare på att blanda det övernaturliga med en helt vanlig vardag som den kan se ut för helt vanliga trettonåringar. Det konceptet har vi tidigare mött i bland annat hans superpopulära böcker om  eleverna med speciella talanger på den så kallade monsterskolan: Förvandlad, Jag är Love och Pixis bok.

I hans nya bok, Liksom helt magiskt, möter vi tolv olika tjejer och killar i tolv korta berättelser. Gemensamt för dem alla är det fantastiska eller magiska inslaget. Vi möter troll, älvor och Döden i egen hög person. I en berättelse använder en mobbad pojke sig av vodoo för att hämnas på sina plågoandar, i en annan blir en flicka förföljd av en grupp hotfulla spökbarn, som alla vill att hon ska bli en av dem...

En del berättelser är roliga, andra riktigt rysliga, men alla är lättlästa och spännande. Enda nackdelen är att man man vill läsa mer om alla varelser man möter i boken. Men det är ju ett ganska trevligt problem!

2014-02-08

Konsten att ha sjukt låga förväntningar


Boken Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn har liknats vid Dagbok för alla mina fans fast på tonårsnivå och i Sverige. Jag hade därför ganska höga förväntningar på denna bok:

Huvudpersonen Emanuel Kent, inte att förväxla med den tyske filosofen Immanuel Kant, vet att han inte tillhör den populära skaran i skolan, och formulerar råd och tips för läsaren utifrån det. Han har endast en riktig vän, Tore, och är oerfaren när det gäller tjejer. Emanuel blir förälskad i klassens nya elev, Bianca, men vet inte hur han ska bära sig åt. Han har en förmåga att säga saker utan att tänka först, samtidigt som han är en väldigt känslig kille. Hans stil är åt det rockiga hållet medan hans kompis Tore är intresserad av fiske och vildmarksliv. Tillsammans utgör de ett omaka par fast med ganska hög nördfaktor båda två. När Tore plötsligt uteblir från skolan ser Emanuel sin chans att visa vem han verkligen är, utan att förknippas med Tore. Han tror fullt och fast på sin latenta potential och får Bianca att bli intresserad av honom. Problemet är att Emanuel genom sin osäkerhet ständigt klantar till det.

Jag tycker att Konsten att ha sjukt låga förväntingar är en mycket rolig bok men inte genomgående. Ibland fastnar skrattet i halsen och jag kan inte sympatisera med Emanuel trots hans klumpiga charm. Detta gäller speciellt när han lämnar ut sin vän Tore för att vinna fördelar. Emanuels råd och filosofiska ideér är däremot väldigt roliga och även flera av de situationer han hamnar i. Hans självironi kryddar verkligen berättelsen. Boken är lättläst och humoristisk och tar upp viktiga diskussionsämnen som t.ex. vänskap och identitet. Mest är den dock underhållande, vilket inte är så vanligt när det gäller svensk litteratur för tonåringar. Jag rekommenderar den för åk 8 och uppåt. Och ja, jag tyckte att den levde upp till mina förväntningar!