Den första flickan skogen möter

När jag läste texten på baksidan av Den första flickan skogen möter tyckte jag den verkade intressant för så många olika ämnen togs upp: En tolvårig flickas väg in i puberteten, konflikter mellan henne och två kompisar och dessutom en annan flickas försvinnande, alltsammans utspelat i skogsbygden utanför Göteborg. Samtidigt kände jag mig kluven inför hur författaren Moa Eriksson Sandberg skulle lyckas!

Men språket och tonläget i boken fångar mig direkt. Eriksson Sandberg
berättar rättfram och utan krusiduller om 12-åriga Hanna och

hennes två bästa kompisar Jonna och Sabina. Tillsammans med Jonna kan Hanna fortfarande leka medan den mer oberäkneliga Sabinas intressen främst gäller utseende och killar. Hanna har blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp av två killar på skolan, varav den ene blir ihop med Sabina. Sabina vägrar att tro på Hanna när hon avslöjar det, vilket leder till att de blir osams. Hemma bråkar Hannas föräldrar allt oftare. Pappa, som alltid stått Hanna nära, stannar kvar på sitt arbete i Göteborg och det antyds att han träffat en annan kvinna. Hannas mamma försöker hålla skenet uppe. Samtidigt försvinner en flicka, Linda Palm, spårlöst och hittas senare våldtagen och mördad.
Hanna har ofta känslan av att något i skogen förföljer och iakttar henne. Mitt i allt kaos flyttar en polsk kille, Janek, och hans familj till byn och Hanna blir förälskad.

Precis som i Engelsforstriologin vilar en skrämmande och vacker stämning över skogsbygden. Det för mina tankar till tv-serien Twin Peaks i början av 1990-talet, vilket överensstämmer med den tid som handlingen utspelas, fast här heter den mördade flickan Linda Palm istället för Laura Palmer. Jag känner igen mig väldigt mycket i beskrivningen av Hannas uppväxt och de känslor hon känner gentemot vuxenlivet. Stort plus för skildringen av Hannas föräldrar som inte bara beskrivs som "mamma och pappa" utan även som individer. Hannas relation till sin egensinniga mamma visar sig genom språket: Hanna kallar henne Isabella, och inte "mamma", eftersom Isabella vill ha det så!
Allt detta och dessutom en helt fantastisk titel och ett underbart omslag gör boken till en av mina absoluta favoriter.