Boken Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn har liknats vid Dagbok för alla mina fans fast på tonårsnivå och i Sverige. Jag hade därför ganska höga förväntningar på denna bok:
Huvudpersonen Emanuel Kent, inte att förväxla med den tyske filosofen Immanuel Kant, vet att han inte tillhör den populära skaran i skolan, och formulerar råd och tips för läsaren utifrån det. Han har endast en riktig vän, Tore, och är oerfaren när det gäller tjejer. Emanuel blir förälskad i klassens nya elev, Bianca, men vet inte hur han ska bära sig åt. Han har en förmåga att säga saker utan att tänka först, samtidigt som han är en väldigt känslig kille. Hans stil är åt det rockiga hållet medan hans kompis Tore är intresserad av fiske och vildmarksliv. Tillsammans utgör de ett omaka par fast med ganska hög nördfaktor båda två. När Tore plötsligt uteblir från skolan ser Emanuel sin chans att visa vem han verkligen är, utan att förknippas med Tore. Han tror fullt och fast på sin latenta potential och får Bianca att bli intresserad av honom. Problemet är att Emanuel genom sin osäkerhet ständigt klantar till det.
Jag tycker att Konsten att ha sjukt låga förväntingar är en mycket rolig bok men inte genomgående. Ibland fastnar skrattet i halsen och jag kan inte sympatisera med Emanuel trots hans klumpiga charm. Detta gäller speciellt när han lämnar ut sin vän Tore för att vinna fördelar. Emanuels råd och filosofiska ideér är däremot väldigt roliga och även flera av de situationer han hamnar i. Hans självironi kryddar verkligen berättelsen. Boken är lättläst och humoristisk och tar upp viktiga diskussionsämnen som t.ex. vänskap och identitet. Mest är den dock underhållande, vilket inte är så vanligt när det gäller svensk litteratur för tonåringar. Jag rekommenderar den för åk 8 och uppåt. Och ja, jag tyckte att den levde upp till mina förväntningar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar