2012-02-22

Hitta Violet Park

Den brittiska författaren Jenny Valentine har gjort stor succé med sina böcker Hitta Violet Park och Trasig soppa. Jag tyckte till en början att Hitta Violet Park var en ganska underlig historia:

Lucas, vars pappa är spårlöst försvunnen sedan några år tillbaka, får syn på en urna med aska på en taxistation. Intuitivt känner han att han måste ha den. Med hjälp av sin farmor lyckas han att få urnan med askan som är Violet Park, en dam som han försöker leta fram fakta om. Lucas är en speciell pojke som funderar mycket och har livlig fantasi. Pappan, en känd journalist, är hans stora förebild och Lucas går klädd i hans kvarlämnade kläder. Det tycker inte hans mamma om, pappans försvinnande har tagit hårt på henne. Lucas läser hennes dagbok och vet mer än han borde. Han har två mysterium han måste lösa: Var finns hans pappa, lever han?
Och vem var Violet Park?

När jag kommit så långt i läsandet tycker jag att boken blir mycket mer spännande och rolig mitt i det tragiska:

Ibland känns det som Violet och Lucas kommunicerar, han kan känna av henne. Det börjar dyka upp ledtrådar. Hos tandläkaren upptäcker Lucas en tavla med Violet Park på... Hans förvirrade farfar pratar med Lucas bror Jed om Violet Park... Snart visar det sig att Lucas pappa var bekant med Violet Park. Den döda kvinnan i urnan som Lucas av en slump upptäcker kommer att förändra hela hans liv på ett sätt som han aldrig kunnat ana.

Hitta Violet Park är en originell och spännande bok. Handlingen är intressant och mystisk, vilket jag tyckte väldigt mycket om. Relationen mellan Lucas och Violet är speciell och tonen i boken är varm, det finns mycket humor i den. Jag kan inte sluta fundera över om Jenny Valentine inspirerats av Resor med moster Augusta av Graham Greene där en urna med aska spelar en viktig roll!

2012-02-17

Hövdingens bägare

Jag hade inte så stora förväntningar på Martin Widmarks nya bok, den första i serien Halvdan Viking. Jag tycker att han är lite ojämn som författare, och det senaste av honom jag läste, Den dansande djävulen, fastnade jag inte alls för.

Därför blir jag förvånad när jag plötsligt sitter och skrattar och sugs in i den fartfyllda och roliga historien om den lille vikingpojken Halvdan. Halvdan är en finurlig kille som haltar och som gärna skaldar och rimmar om allt han ser, till omgivningens förtjusning. Widmark berättar med gott humör om livet i två rivaliserande vikingabyar, en kristen och en asatroende, på varsin sida om floden. På köpet får man lära sig lite grann om levnadsförhållandena för tusen år sen. Scenen när hövdingen som förste man tvättar av sig, snyter sig och spottar i vattnet, för att sedan skicka vattenhinken vidare tills den kommer allra sist till stackars Halvdan är obetalbar.

Mats Vänehems illustrationer passar perfekt till berättelsen. I denna första del stannar äventyren i hembyarna, men tre delar till är utlovade där man enligt baksidestexten kommer att få följa Halvdan ända till Konstantinopel.

2012-02-10

Tigern

Kate diCamillo är en av mina favoritförfattare. Hon har skrivit till exempel Edward Tulanes fantastiska resa och Trollkarlens elefant, böcker fyllda av magi, poesi, spänning och skönhet. När hon kommer med en ny bok kastar jag mig förstås genast över den.

Tigern är tänkt för något äldre barn, 9-12 år ungefär, och handlar om Rob, en pojke i kris. Sedan hans mamma dog har han försökt stänga av alla känslor. Sista gången han grät var på mammans begravning, och då fick han en örfil av sin pappa som inte vill prata om den döda, inte gråta över henne, inte tänka på henne. ”Det är ingen idé att gråta. Gråten kan inte ge oss henne tillbaka”, säger han, och detta blir också Robs strategi. Han föreställer sig hur han tvingar ner alla känslor i en resväska, sätter sig på den och låser.

I skolan blir Rob svårt mobbad men även där blir hans tillvägagångssätt att bara stå tyst och vänta tills hans plågoandar tröttnar. Så en dag dyker det upp en ny flicka på skolbussen. Konstiga kläder och stolt attityd lockar mobbarna att ge sig på henne också. Men hon reagerar på rakt motsatt sätt till Rob. Sixtine säger emot, skriker, slåss. På något märkligt sätt blir de två barnen vänner.

Och i skogen har Rob upptäckt TIGERN, det är hans hemlighet som han delar med Sixtine. Instängd i en liten bur får tigern symbolisera all deras olycka, men författaren lyckas också skildra tigern och hur den har hamnat i skogen på ett logiskt trovärdigt sätt.

Jag tycker om Kate diCamillos sätt att skriva, en lite sagoaktig ton vilar över berättelsen och hon använder inte ett enda onödigt ord för att beskriva de två utsatta barnen, som man ändå kommer väldigt nära. En mycket bra bok!