Titti och den tama kråkan

Titti och hennes mamma har flyttat till ett nytt hus. Titti tycker inte om det, hon är jättesur. Hon tycker att huset är fult, grannarna är dumma och dessutom flyger en kråka runt henne på balkongen och stör.
Mamma ber henne att gå till grannen för att låna mjöl och där träffar hon grannflickan Snö. Hon heter Snö för det snöade när hon föddes. Titti märker snart att det är något konstigt med Snö. Hon får inte gå till skolan utan måste ligga hemma i sängen. Snös mamma förklarar för Titti att Snö har ett svagt hjärta och aldrig kommer att bli frisk. Kråkan som Titti inte tyckte om är Snös vän, och snart blir den även Tittis vän.

"Titti och den tama kråkan" är en lättläst bok skriven av den danska författaren Marie Duedahl. Den passar för barn i åldern 6-9 och är en utmärkt "börja läsa" bok. Det är en vacker och sorglig berättelse. Tittis inställning till vardagen förändras när hon träffar Snö och hon lär sig se det fina i små saker. Detta förmedlas bra och naturligt, utan pekpinnar. Underbara bilder av Lilian Brögger!

Heddas bok

Det bästa Hedda vet är att vara hos sin mormor. Mormor bor på landet och har en massa djur: får, höns, katter och en glad och tokig hund som heter Rufsen. Dessutom jobbar mormor som veterinär och Hedda brukar följa med och hjälpa till när mormor kör ut på sjukbesök. Hedda älskar att hjälpa sjuka djur, och vill också bli veterinär när hon blir stor. Om det blir lite otäckt någon gång finns mormor alltid där och skapar lugn och trygghet.

Det här sommarlovet ska bli det bästa i Heddas liv, för hon ska få vara hos mormor hela sommarlovet. Mamma och pappa kommer ofta och hälsar på, men det är Hedda och mormor och alla djuren, hela sommaren! Det blir en härlig sommar med massor av bad och lek. Hedda räddar en trast som brutit vingen, och på kvällarna berättar mormor historier om alla djur som hon känt. Men varför är mormor så ofta trött? När sommaren så småningom går mot höst börjar Hedda förstå att mormor inte alltid kommer att finnas kvar, åtminstone inte på samma sätt som innan.

Heddas bok är väldigt bra sommarläsning för 6-9-åringar som tycker om djur, precis som Hedda gör. Författaren Lin Hallberg beskriver på ett fint sätt vänskapen mellan gammal och ung och hur döden är en naturlig, om än väldigt sorglig, del av livet. Maria Sandbergs illustrationer i färg skapar en extra somrig stämning.

Förr eller senare exploderar jag

Det här är en bok som hyllats i princip överallt, och jag kan inte göra annat än att hålla med: den är jättejättejättebra! John Greens historia om Hazel och Augustus, två ungdomar med dödlig cancer, och deras episka kärlekssaga har verkligen allt: man gråter och skrattar om vart annat. Den handlar om livet, döden och allt som ryms där emellan.

Det är onödigt att jag skriver mer om boken, jag har bara en uppmaning: läs den!

Sju minuter över midnatt

Jag tror inte jag gråtit till någon bok i vuxen ålder, inte fram tills nu i alla fall. Men Sju minuter över midnatt är en bok utöver det vanliga. Handlingen är både lik en saga och högst realistisk, och historien skulle kunna drabba oss alla. Huvudpersonen heter Conor, han är 13 år och drömmer mardrömmar om ett monster. Hans mamma är sjuk i cancer och hans pappa har flyttat till sin nya familj i USA. Under mammans sjukhusvistelser tvingas Conor bo hos sin högfärdiga mormor som är allt annat än trevlig. Inte heller skolan är någon källa till trygghet eller glädje. Mer tänker jag inte avslöja om handlingen, du får utforska den vidare på egen hand….

Sju minuter över midnatt bygger på en idé av författaren Siobhan Dowd som skrivit flera böcker. Den här boken hann hon dock aldrig slutföra eftersom hon dog i cancer 2007. Patrick Ness tog sig istället an hennes idé och gjorde den till sin egen berättelse, något han onekligen lyckats med. Tyvärr finns inga böcker översatta till svenska av Siobhan Dowd men tycker man om Sju minuter över midnatt så rekommenderar jag A pure swift cry, en bok som också fann vägen till mitt hjärta. Av Patrick Ness är detta den första boken jag läser men definitivt inte den sista. Det är en historia som berör på djupet och de svartvita illustrationerna stämmer väl överrens med den kusliga, omtumlande handlingen. Berättelsen är oerhört sorglig, djupt gripande men också modig och stark. En välskriven bok som förtjänar att läsas av alla, ung som gammal.  

Resten får du ta reda på själv

Samantha Kingstons liv är perfekt! Hon är snygg, populär, har tre underbara bästa vänner och är ihop med skolans hetaste kille. Idag är det Amordagen, fredagen före Alla hjärtans dag, då skolans elever delar ut rosor till varandra. Den som får flest rosor är förstås mest populär och Samantha är inte det minsta orolig – vet att hon är en att räkna med, en som andra ser upp till. Hon befinner sig på toppen och att hon trampar på andra som är längre ner i skolans sociala hierarkier är inget hon bryr sig om. Amordagen förflyter precis som den ska och kvällen avslutas med en stor fest. Men på vägen hem händer katastrofen – framför kompisarnas bil dyker något upp, bilen kanar av vägen och kraschar rakt in i skogen. Sedan blir allt tyst och mörkt. Samantha Kingston är död.

Men morgonen därpå väcks Samantha av väckarklockan precis som vanligt. Hennes lillasyster stormar in rummet precis som vanligt. På något otroligt sätt är allt som vanligt, förutom att det är 12 februari, Amordagen, igen...

Lauren Oliver har skrivit en ungdomsbok som är nästan omöjlig att lägga ifrån sig. Man vill verkligen veta vad som händer med Samantha som lever om sin dödsdag inte mindre än sju gånger. Hon är en huvudperson som är långt ifrån sympatisk men under bokens gång utvecklas hon från att vara en ytlig och elak översittare till att bli en person man bryr sig om.

Resten får du ta reda på själv är den amerikanska författarens debutbok och hon har sedan dess skrivit Delirium, första delen i en fantasyserie, samt Liesl och Po som är en äventyrlig spökhistoria för 9-12-åringar. Jag har hört mycket positivt även om dessa böcker så jag måste läsa dem så snart jag hinner!

Skuggan i väggen

Kerstin Lundberg Hahn har kommit ut med ytterligare en spännande bok, Skuggan i väggen, heter den

Den handlar om Micke och mamma, som har flyttat in i ett gammalt hus i Norrland. Huset har en gång varit vitt, men nu har färgen spruckit och det ser grått ut. En fönsterruta i vardagsrummet är trasig. Det skulle behövas målas om och fixas till, men de får hyra huset billigt, och naturen är jättefin med skogen och älven.

På översta våningen finns ett rum med takfönster. De ska mamma ha som sin målarateljé när hon inte arbetar på ett hem för äldre människor. Micke får också ett rum på översta våningen. Det är slitet med en fläck i tapeten. Först tror hon att det är en vanlig fläck och hon pratar och skojar med skuggan.

Första natten väcks Micke av att ljuset tänds i rummet och hon tror det är mamma som kommer. Ingen där, Micke blir rädd och rusar in i mammas sovrum och lägger sig bredvid henne i den stora sängen. Mamma vaknar inte och blir förvånad på morgonen över att Micke är där. - Du tror väl inte på spöken, skojar mamma. Elen kan vara lite konstig i gamla hus.

I Mickes klass finns bara åtta elever! Hon får sitta mellan Claudia och Stina. När de får reda på var hon bor blir de röda i ansiktet och säger att det är ett spökhus. Efter skolan går Micke till älven. Hon känner på vattnet. Det är iskallt! Hon ser vita blommor. Liljekonvaljer tror hon att det är. Plötsligt prasslar det till bakom henne. Hon vänder sig om, men ingen är där. Hon ropar, får inget svar.

En dag besöker Micke mammas arbetsplats. Där finns Sixten. Han lär henne spela schack. Harriet bor där också. Hon är förvirrad och tror att Micke är Elli. Elli är flickan som drunknade i älven och som bodde i Mickes hus...

Jag kan varmt rekommendera den spökhistoria för 10-12-åringar! Den är superbra! Jag mer eller mindre sträckläste den och har inte haft mardrömmar - än så länge!

Kerstin Lundberg Hahn besökte många skolor i Staffanstorp i vintras. Hon har även skrivit deckarna Bakom masken, Stormens ögon, Svart bälte och Vitas hemlighet. Läs gärna dem också!

Min syster är i tusen bitar

För fem år sedan blev Jamies storasyster Rose dödad i ett islamistiskt terrorattentat i London. Sedan dess har den traumatiserade familjen totalt fallit samman. Mamman har nyligen lämnat dem och flyttat ihop med en ny man. Pappan har tagit med Jamie och Jasmine, tvillingsyster till den döda Rose, och flyttat ut på landet. Han verkar knappt märka sina två levande barn utan lever i det förflutna och minnena av den döda dottern, och sjunker allt djupare ner i ett träsk av alkohol och blint hat mot muslimer.

Jamie, som är tio år, minns knappt sin storasyster. Han önskar bara att de skulle kunna vara en vanlig familj igen. I sin nya skola blir han vän med Sunya. Hon är hans enda och bästa vän. Problemet är bara att hon är muslim…

Den här debutboken av Annabel Pitcher har blivit överöst med beröm i Storbritannien och jag kan inte annat än att stämma in hyllningskören. Det är en helt fantastisk bok, hemsk utan att vara nattsvart och hjärtslitande utan att vara sentimental. Man lever sig verkligen in i Jamies känslor. Trots att han själv ofta försöker vara tapper och ta allt med en klackspark, står man knappt ut med hur utsatt och övergiven av vuxenvärlden han faktiskt är. Desperationen växer genom hela boken, men som tur är slutar boken hoppfullt.

Min enda invändning rör skildringen av mamman. Hennes stora svek får ingen riktig förklaring, tycker jag. Alla andra i boken beskrivs mycket mer som komplexa personer. Jag undrar också lite över att boken har klassats som ungdomsbok. Jamie är tio år och boken är skriven ur hans tioåriga perspektiv. Kan det vara det mörka anslaget, med terrordåd, rasism och vuxna som sviker, som gör att den inte anses passa som barnbok? Jag tycker i alla fall att boken kan läsas av mogna läsare från 10-11 år och sedan av alla upp till 100 år. Gör det!

Hitta Violet Park

Den brittiska författaren Jenny Valentine har gjort stor succé med sina böcker Hitta Violet Park och Trasig soppa. Jag tyckte till en början att Hitta Violet Park var en ganska underlig historia:

Lucas, vars pappa är spårlöst försvunnen sedan några år tillbaka, får syn på en urna med aska på en taxistation. Intuitivt känner han att han måste ha den. Med hjälp av sin farmor lyckas han att få urnan med askan som är Violet Park, en dam som han försöker leta fram fakta om. Lucas är en speciell pojke som funderar mycket och har livlig fantasi. Pappan, en känd journalist, är hans stora förebild och Lucas går klädd i hans kvarlämnade kläder. Det tycker inte hans mamma om, pappans försvinnande har tagit hårt på henne. Lucas läser hennes dagbok och vet mer än han borde. Han har två mysterium han måste lösa: Var finns hans pappa, lever han?
Och vem var Violet Park?

När jag kommit så långt i läsandet tycker jag att boken blir mycket mer spännande och rolig mitt i det tragiska:

Ibland känns det som Violet och Lucas kommunicerar, han kan känna av henne. Det börjar dyka upp ledtrådar. Hos tandläkaren upptäcker Lucas en tavla med Violet Park på... Hans förvirrade farfar pratar med Lucas bror Jed om Violet Park... Snart visar det sig att Lucas pappa var bekant med Violet Park. Den döda kvinnan i urnan som Lucas av en slump upptäcker kommer att förändra hela hans liv på ett sätt som han aldrig kunnat ana.

Hitta Violet Park är en originell och spännande bok. Handlingen är intressant och mystisk, vilket jag tyckte väldigt mycket om. Relationen mellan Lucas och Violet är speciell och tonen i boken är varm, det finns mycket humor i den. Jag kan inte sluta fundera över om Jenny Valentine inspirerats av Resor med moster Augusta av Graham Greene där en urna med aska spelar en viktig roll!

Tigern

Kate diCamillo är en av mina favoritförfattare. Hon har skrivit till exempel Edward Tulanes fantastiska resa och Trollkarlens elefant, böcker fyllda av magi, poesi, spänning och skönhet. När hon kommer med en ny bok kastar jag mig förstås genast över den.

Tigern är tänkt för något äldre barn, 9-12 år ungefär, och handlar om Rob, en pojke i kris. Sedan hans mamma dog har han försökt stänga av alla känslor. Sista gången han grät var på mammans begravning, och då fick han en örfil av sin pappa som inte vill prata om den döda, inte gråta över henne, inte tänka på henne. ”Det är ingen idé att gråta. Gråten kan inte ge oss henne tillbaka”, säger han, och detta blir också Robs strategi. Han föreställer sig hur han tvingar ner alla känslor i en resväska, sätter sig på den och låser.

I skolan blir Rob svårt mobbad men även där blir hans tillvägagångssätt att bara stå tyst och vänta tills hans plågoandar tröttnar. Så en dag dyker det upp en ny flicka på skolbussen. Konstiga kläder och stolt attityd lockar mobbarna att ge sig på henne också. Men hon reagerar på rakt motsatt sätt till Rob. Sixtine säger emot, skriker, slåss. På något märkligt sätt blir de två barnen vänner.

Och i skogen har Rob upptäckt TIGERN, det är hans hemlighet som han delar med Sixtine. Instängd i en liten bur får tigern symbolisera all deras olycka, men författaren lyckas också skildra tigern och hur den har hamnat i skogen på ett logiskt trovärdigt sätt.

Jag tycker om Kate diCamillos sätt att skriva, en lite sagoaktig ton vilar över berättelsen och hon använder inte ett enda onödigt ord för att beskriva de två utsatta barnen, som man ändå kommer väldigt nära. En mycket bra bok!

Tre böcker av Cilla Naumann

Jag har läst tre böcker av författaren Cilla Naumann: "Värsta brorsan", "Kulor i hjärtat" och den alldeles nya "62 dagar". Huvudpersonen i alla böckerna är Tom som bor i Stockholm.

Värsta brorsan

När Tom är elva år upptäcker han att hans bror växer ifrån honom. Tom får inte längre vara med de äldre killarna och snart kommer hans bror dessutom att ha en moped. Denna nya insikt vänder upp och ner på Toms liv och dessutom händer mycket inom honom själv. Jättebra berättat om en kille på väg mot tonåren!

Kulor i hjärtat

Tom går nu i högstadiet och i korta noveller berättas olika händelser med starka känslor inblandade t.ex. mörkerrädsla, den första kyssen, kompisens flytt. Känslorna som beskrivs kan nog många känna igen och det är mycket spänning i novellerna.

62 dagar

I den senaste boken får man följa Tom och hans familj en sommar på landet. Nu har även Tom moped och de är ett gäng som mekar och badar. Ett skämt från killarna leder till polisanmälan och sedan inträffar något hemskt som förändrar hela tillvaron... Tom vet inte vad han ska göra med alla tankar och känslor som kommer upp inom honom. Förutom att boken är spännande och sorglig är det också en stark psykologisk berättelse.

Joy till världen

"Jag heter Joy. Det betyder glädje på engelska. Jag heter så för att jag var min mammas glädje. Jag är elva år. Jag är född den 3 april 1998. Jag är vädur. Jag är ganska pigg och envis, och nästan alltid glad, när jag inte är jättearg. Och så tycker jag om att röra på mig. Jag tränar dans och gymnastik. Jag har mörkt hår och bruna ögon.

Håret är spikrakt, och på matten när Mira och jag mätte våra hår med linjal var mitt 57 cm. Det är ganska långt.

Hela jag är 135 cm. Det är inte så långt.

Jag föddes i Thailand, i en stad som heter Yala. När jag var två år flyttade mamma och jag till Europa, Sverige, Gävleborg, Hälsingland, Hudiksvall, Besvärsgatan 2, 2 trappor. Där på Besvärsgatan (jo, den heter faktiskt så! :), flyttade vi in hos Greger. Jag ska skriva mer om honom en annan gång."

Så börjar boken Joy till världen. Men nu har Joys mamma dött i cancer och ingenting är längre som det var förut. När boken börjar är det 27 dagar sedan det hände. I skolan har alla fått var sin skrivbok. I den får de skriva precis vad de vill. Joy bestämmer sig för att i sin bok ska hon skriva och rita om sig själv. Inte riktigt som en dagbok, men nästan. Hon skriver om det hemska som hänt, om saknaden efter sin mamma, om Mira bästisen, om Greger som inte mår särskilt bra efter mammans död, och som dricker för mycket öl och som har svårt att ta hand om Joy, och om mycket mycket mera.

Det här är en bok jag inte kunde sluta läsa, och jag läste med en klump i halsen och med tårar i ögonen. Men det är också en bok fylld med glädje och hopp och när boken är slut har tårarna torkat och klumpen försvunnit och jag känner att Joy (och Greger) har ett bra liv framför sig, trots mammans död.

Passar dig mellan 9-12 år.

Vampyrfrossa

Du som läste hela Twilight-serien och fullkomligt bara älskade den tyckte säkert att det var jättetrist när sista boken var färdigläst.

Men nu jag kan trösta dig med att det har kommit två nya serier som handlar om vampyrer. Kanske inte lika bra som Twilight-böckerna, men ändå....

Den ena serien heter Vampire academy och i den har det kommut ut två böcker, Törst och Fruset blod. Ytterligare 4 böcker är planerade. Författare är Richelle Mead.

Efter två år på rymmen är Rose och Lissa tillbaka på S:t Vladimirs skola en internatskola för unga vampyrer, moroi, och halvvampyrer, dhampirer. Lissa är en moroiprinsessa, en dödlig vampyr med magiska krafter. Hon måste hela tiden skyddas mot de odödliga strigoi, de farligaste och mest blodtörstiga av alla vampyrer. Det är Roses uppgift som beskyddare att försvara Lissa - till varje pris.

Den andra serien heter House of night och i den finns också

två böcker utgivna. Åtminstone tre till ska det bli. Författaren heter P.C. Cast.

Vampyrens märke och Sveket heter böckerna som redan finns. I dem kliver vi in i Zoey Redbirds vampyrvärld i Tulsa Oklahoma!
Den världen är förmodligen på ytan väldigt lik din egen vardag; du går i skolan, snackar med kompisar eller har en nördkväll med Star Wars-filmer. Men det är också en värld där vampyrer lever helt öppet tillsammans med dig. En värld med mycket magi, kärlek och död!

Trösta dig med dessa eller läs om Twilight-serien!

Guldälgen

Den tionde boken om Pia Hagmars lättlästa Dalslandsdeckarna har utkommit. Aron, Henke, Leo och Myggan tänker bygga en koja på sommarlovet. I skogen träffar de en mystisk man. Dagen därefter läser de i tidningen att någon blivit mördad i närheten. En plånbok hittas i närheten av den döde. Är verkligen mannen som de träffade en mördare? Deras hund Rambo lät ju sig klappas av honom. Gänget bestämmer sig för att undersöka saken. Du som gillar spänning och är 10-12 år måste bara läsa denna deckare! Den är tokspännande, så låt gärna någon vuxen vara hemma!

Jag kan också rekommendera Den mystiska ön och Drakringen av Pia Hagmar. De är också jättebra och spännande!