Fjärilslejonet

Huvudpersonen i Fjärilslejonet, pojken Bertie, växer upp på en gård på den sydafrikanska slätten. Han är ett ensamt barn utan vare sig syskon eller vänner, och dagarna tillbringar han med att stå och se ut genom stängslet mot vildmarken utanför och iaktta alla djur som samlas vid vattenhålet: elefanter, zebror, apor... Han han drömmer om att gå ut och upptäcka världen men hans föräldrar har förbjudit honom att gå utanför familjens gård. Den vilda savannen är alltför farlig för en liten pojke.

Men en dag ser Bertie hur en hjälplös liten lejonunge omringas av en flock hyenor nere vid vattenhålet. Det är inte vilken lejonunge som helst, utan den är vit, och Bertie vet att den är föräldralös efter att hans egen pappa skjutit lejonmamman. För första gången struntar Bertie i föräldrarnas förmaningar, och han öppnar grinden och störtar ut för att skrämma bort hyenorna. Efter den dagen är Bertie och den vita lejonungen oskiljaktiga. Tillsammans med sin mamma lyckas han övertala pappan om att han ska få ta hand om ungen tills den kan klara sig själv. Bertie och den lilla lejonungen blir bästa vänner.

Men en dag berättar pappan att det är dags för Bertie att börja skolan på riktigt; han ska skickas till en internatskola i England. Berties hela värld faller samman. Vad ska hända med hans lejon när han inte längre finns där?

Michael Morpurgo har skrivit många böcker för barn, bland annat Kensukes rike, Warhorse och Kaspar - en kunglig katt. Det jag tycker om med hans berättelser är den lite gammeldags äventyrskänslan, och att de oftast utspelar sig i fascinerade miljöer. Kaspar – en kunglig katt utspelar sig till stor del på Titanic, Toro! Toro! Utspelar sig under spanska inbördeskriget, och i den nya boken (fast den gavs ut redan 1996 i England) följer vi med huvudpersonerna från Sydafrika till ett kallt England och vidare till skyttegravarna under första världskriget. Fjärilslejonet är fint illustrerad av Katarina Strömgård.

Jag tycker att detta är en riktigt bra högläsningsbok som kan passa barn mellan ungefär sju och tolv år. 

Den perfekta högläsningsboken

Finns det något mer fantastiskt än att tillsammans med sitt barn försjunka i en riktigt bra bok? Att tillsammans uppleva de mest hisnande äventyr, skratta åt tokigheter tillsammans, bita på naglarna av spänning för hur det ska gå för huvudpersonerna, avbryta läsningen för att prata om något speciellt roligt eller ovanligt som händer.  Och efteråt har man kvar upplevelsen : ”Det här är precis som hur det gick för Emil den där gången, eller hur?” eller ”Kommer du ihåg den där flickan som bara tuggade tuggummi i Kalle och chokladfabriken?”

En bok jag  nästan skulle vilja kalla för den perfekta högläsningsboken är Edward Tulanes fantastiska resa av Kate DiCamillo. Den här boken innehåller allt: kärlek, spänning, glädje, sorg, och jag önskar verkligen  att alla barn fick den läst för sig! Och alla vuxna också, kanske, för den passar för såväl den som är fem år, tio år eller 99 år.

Amerikanska Kate DiCamillos bok är en känslosam berättelse om en porslinskanin vid namn Edward. Han bor hos en liten flicka vid namn Abilene, som älskar och skämmer bort honom och klär honom i fina kläder. Edward själv är mest lite uttråkad och överlägsen, men allt ändras när han under en båtresa tappas överbord långt ute till havs. Från den dagen är Edward vilse och ensam i världen. Vi får sedan följa Edward under hans irrfärder i världen, och möta de människor han möter, såväl elaka som goda. Och under sin fantastiska resa lär sig även den en gång så förnäma och likgiltige Edward att känna igen kärlek och att älska.

Kate DiCamillos berättelse har en gammeldags sagoton som gör den fint lämpad till högläsning. Den balanserar på gränsen till det sentimentala men håller sig hela tiden på rätt sida. Det är en spännande och gripande historia som innehåller mycket att prata om tillsammans. En stor läsupplevelse!

Det sista av sommaren

Det sista av sommaren, av Tamara Bach, handlar om två flickor, Jana 13 år och Louise 17 år. Sommaren ligger framför dem men ingen av dem vet riktigt vad de ska göra. Louise, som alltid varit "den duktiga", har hamnat utanför kompisgänget. Hon bestämmer sig för att ta körkort och har tre sommarjobb för att tjäna pengar. Hennes föräldrar jobbar skift och ligger för det mesta och sover när de är hemma.

Jana fördriver tiden med att sola i trädgården och planlöst driva runt. Janas bror ligger i koma efter ett misslyckat självmordsförsök och hennes föräldrar tillbringar all sin lediga tid på sjukhuset. Hon förtränger den sorg hon bär på för sin bror, och ingen ser henne. Boken börjar med att föräldrarna missat att hon fyller tretton år:

"Inget ljus? Inget ljus. Ingen tårta, inga kakor. Inget kort. Det kan väl ändå inte vara sant att de glömt det. Jag tittar ut. Det är sommar, en underbar varm dag. Det är min födelsedag."

 Flickorna känner inte varandra men Jana följer efter Louise. De lär känna varandra och blir, trots många olikheter, vänner. Louise lånar en bil och tillsammans åker de iväg. De flyr verkligheten genom att skapa fantasivärldar och lekar. Men verkligheten kommer snart i kapp dem.

Det sista av sommaren är ingen lättillgänglig bok, den kräver en van läsare. Bitvis får man ta del av flickornas historia, allt berättas inte rakt ut. Språket är ibland poetiskt men ändå relativt lätt. När jag såg bokens omslag trodde jag att det var en lättsam berättelse om vänskap och kärlek. Det visade sig tvärtom vara en stark berättelse om sorg och vänskap. En av få böcker som fått mig att gråta...

Tamara Bach, som är en tysk författare, debuterade med boken Från en annan planet. Den handlar om 15-åriga Miriam som blir förälskad i en flicka som kommer ny till hennes klass. Boken belönades med Deutschen Jugendliteraturpreis 2004. Också mycket läsvärd!

Titti och den tama kråkan

Titti och hennes mamma har flyttat till ett nytt hus. Titti tycker inte om det, hon är jättesur. Hon tycker att huset är fult, grannarna är dumma och dessutom flyger en kråka runt henne på balkongen och stör.
Mamma ber henne att gå till grannen för att låna mjöl och där träffar hon grannflickan Snö. Hon heter Snö för det snöade när hon föddes. Titti märker snart att det är något konstigt med Snö. Hon får inte gå till skolan utan måste ligga hemma i sängen. Snös mamma förklarar för Titti att Snö har ett svagt hjärta och aldrig kommer att bli frisk. Kråkan som Titti inte tyckte om är Snös vän, och snart blir den även Tittis vän.

"Titti och den tama kråkan" är en lättläst bok skriven av den danska författaren Marie Duedahl. Den passar för barn i åldern 6-9 och är en utmärkt "börja läsa" bok. Det är en vacker och sorglig berättelse. Tittis inställning till vardagen förändras när hon träffar Snö och hon lär sig se det fina i små saker. Detta förmedlas bra och naturligt, utan pekpinnar. Underbara bilder av Lilian Brögger!

Förr eller senare exploderar jag

Det här är en bok som hyllats i princip överallt, och jag kan inte göra annat än att hålla med: den är jättejättejättebra! John Greens historia om Hazel och Augustus, två ungdomar med dödlig cancer, och deras episka kärlekssaga har verkligen allt: man gråter och skrattar om vart annat. Den handlar om livet, döden och allt som ryms där emellan.

Det är onödigt att jag skriver mer om boken, jag har bara en uppmaning: läs den!

Sju minuter över midnatt

Jag tror inte jag gråtit till någon bok i vuxen ålder, inte fram tills nu i alla fall. Men Sju minuter över midnatt är en bok utöver det vanliga. Handlingen är både lik en saga och högst realistisk, och historien skulle kunna drabba oss alla. Huvudpersonen heter Conor, han är 13 år och drömmer mardrömmar om ett monster. Hans mamma är sjuk i cancer och hans pappa har flyttat till sin nya familj i USA. Under mammans sjukhusvistelser tvingas Conor bo hos sin högfärdiga mormor som är allt annat än trevlig. Inte heller skolan är någon källa till trygghet eller glädje. Mer tänker jag inte avslöja om handlingen, du får utforska den vidare på egen hand….

Sju minuter över midnatt bygger på en idé av författaren Siobhan Dowd som skrivit flera böcker. Den här boken hann hon dock aldrig slutföra eftersom hon dog i cancer 2007. Patrick Ness tog sig istället an hennes idé och gjorde den till sin egen berättelse, något han onekligen lyckats med. Tyvärr finns inga böcker översatta till svenska av Siobhan Dowd men tycker man om Sju minuter över midnatt så rekommenderar jag A pure swift cry, en bok som också fann vägen till mitt hjärta. Av Patrick Ness är detta den första boken jag läser men definitivt inte den sista. Det är en historia som berör på djupet och de svartvita illustrationerna stämmer väl överrens med den kusliga, omtumlande handlingen. Berättelsen är oerhört sorglig, djupt gripande men också modig och stark. En välskriven bok som förtjänar att läsas av alla, ung som gammal.  

Min syster är i tusen bitar

För fem år sedan blev Jamies storasyster Rose dödad i ett islamistiskt terrorattentat i London. Sedan dess har den traumatiserade familjen totalt fallit samman. Mamman har nyligen lämnat dem och flyttat ihop med en ny man. Pappan har tagit med Jamie och Jasmine, tvillingsyster till den döda Rose, och flyttat ut på landet. Han verkar knappt märka sina två levande barn utan lever i det förflutna och minnena av den döda dottern, och sjunker allt djupare ner i ett träsk av alkohol och blint hat mot muslimer.

Jamie, som är tio år, minns knappt sin storasyster. Han önskar bara att de skulle kunna vara en vanlig familj igen. I sin nya skola blir han vän med Sunya. Hon är hans enda och bästa vän. Problemet är bara att hon är muslim…

Den här debutboken av Annabel Pitcher har blivit överöst med beröm i Storbritannien och jag kan inte annat än att stämma in hyllningskören. Det är en helt fantastisk bok, hemsk utan att vara nattsvart och hjärtslitande utan att vara sentimental. Man lever sig verkligen in i Jamies känslor. Trots att han själv ofta försöker vara tapper och ta allt med en klackspark, står man knappt ut med hur utsatt och övergiven av vuxenvärlden han faktiskt är. Desperationen växer genom hela boken, men som tur är slutar boken hoppfullt.

Min enda invändning rör skildringen av mamman. Hennes stora svek får ingen riktig förklaring, tycker jag. Alla andra i boken beskrivs mycket mer som komplexa personer. Jag undrar också lite över att boken har klassats som ungdomsbok. Jamie är tio år och boken är skriven ur hans tioåriga perspektiv. Kan det vara det mörka anslaget, med terrordåd, rasism och vuxna som sviker, som gör att den inte anses passa som barnbok? Jag tycker i alla fall att boken kan läsas av mogna läsare från 10-11 år och sedan av alla upp till 100 år. Gör det!

Tigern

Kate diCamillo är en av mina favoritförfattare. Hon har skrivit till exempel Edward Tulanes fantastiska resa och Trollkarlens elefant, böcker fyllda av magi, poesi, spänning och skönhet. När hon kommer med en ny bok kastar jag mig förstås genast över den.

Tigern är tänkt för något äldre barn, 9-12 år ungefär, och handlar om Rob, en pojke i kris. Sedan hans mamma dog har han försökt stänga av alla känslor. Sista gången han grät var på mammans begravning, och då fick han en örfil av sin pappa som inte vill prata om den döda, inte gråta över henne, inte tänka på henne. ”Det är ingen idé att gråta. Gråten kan inte ge oss henne tillbaka”, säger han, och detta blir också Robs strategi. Han föreställer sig hur han tvingar ner alla känslor i en resväska, sätter sig på den och låser.

I skolan blir Rob svårt mobbad men även där blir hans tillvägagångssätt att bara stå tyst och vänta tills hans plågoandar tröttnar. Så en dag dyker det upp en ny flicka på skolbussen. Konstiga kläder och stolt attityd lockar mobbarna att ge sig på henne också. Men hon reagerar på rakt motsatt sätt till Rob. Sixtine säger emot, skriker, slåss. På något märkligt sätt blir de två barnen vänner.

Och i skogen har Rob upptäckt TIGERN, det är hans hemlighet som han delar med Sixtine. Instängd i en liten bur får tigern symbolisera all deras olycka, men författaren lyckas också skildra tigern och hur den har hamnat i skogen på ett logiskt trovärdigt sätt.

Jag tycker om Kate diCamillos sätt att skriva, en lite sagoaktig ton vilar över berättelsen och hon använder inte ett enda onödigt ord för att beskriva de två utsatta barnen, som man ändå kommer väldigt nära. En mycket bra bok!

Sopkungen av Maria Herngren och Ewa Swedenmark

Jag mer eller mindre sträckläste Sopkungen som handlar om Tea och hennes pappa.

Pappa har inget riktigt jobb utan försörjer dem på att köpa skruttiga lägenheter, renovera dem och sälja dem. Eftersom de måste bo i lägenheten när pappa renoverar flyttar de ofta. Jag tycker synd om Tea. Nu bor de i en lägenhet som behöver målas och de har knappt några möbler. När Tea ska börja i nya skolan finns det ingen mat och på vilken gata finns skolan?

Tonio blir hennes vän och hans pappa är busschaufför. Läs boken själv så får du reda på vilka bussturer de får vara med om!

En dag kommer pappa hem och berättar att han träffat en gammal klasskamrat som tjänat pengar på sophantering. Sopkungen som han kallas behöver hjälp med att rusta upp sitt hus. Pappa får jobbet. Sopkungen har en återvinningsstation och där får de ta möbler som folk har tröttnat på.

När pappa blir anklagad för att ha anlagt en brand får Tea och hennes nye kompis Tonio bli detektiver.

På många sätt tycker jag om boken! Den innehåller spänning, vänskap, sorg och svek och illustratören Maria Sandberg har gjort den fina omslagsbilden samt de svartvita bilderna i boken. Slutet är faktiskt lite originellt! Jag kan varmt rekommendera den från 10 år och uppåt!

Maria Herngren har tidigare skrivit Ingen får veta och Jag vill ha en fladderpadda. Jag gillar bägge böckerna och de passar för 6-9 år. Ingen får veta passar också för högläsning!

Tre böcker av Cilla Naumann

Jag har läst tre böcker av författaren Cilla Naumann: "Värsta brorsan", "Kulor i hjärtat" och den alldeles nya "62 dagar". Huvudpersonen i alla böckerna är Tom som bor i Stockholm.

Värsta brorsan

När Tom är elva år upptäcker han att hans bror växer ifrån honom. Tom får inte längre vara med de äldre killarna och snart kommer hans bror dessutom att ha en moped. Denna nya insikt vänder upp och ner på Toms liv och dessutom händer mycket inom honom själv. Jättebra berättat om en kille på väg mot tonåren!

Kulor i hjärtat

Tom går nu i högstadiet och i korta noveller berättas olika händelser med starka känslor inblandade t.ex. mörkerrädsla, den första kyssen, kompisens flytt. Känslorna som beskrivs kan nog många känna igen och det är mycket spänning i novellerna.

62 dagar

I den senaste boken får man följa Tom och hans familj en sommar på landet. Nu har även Tom moped och de är ett gäng som mekar och badar. Ett skämt från killarna leder till polisanmälan och sedan inträffar något hemskt som förändrar hela tillvaron... Tom vet inte vad han ska göra med alla tankar och känslor som kommer upp inom honom. Förutom att boken är spännande och sorglig är det också en stark psykologisk berättelse.

Månadens favorit: Snyftare

Denna månadens favoritbok är en riktig snyftare. Himlen börjar här heter ungdomsboken och är skriven av Jandy Nelson. Jag minns att jag var helt uppslukad av denna bok när jag läste den. Jag var fast i huvudpersonen Lennies liv och hennes starka känslor. Precis som alla mina favoritböcker fick den mig att glömma allt annat och bara sugas med i den värld som boken målar upp. Personerna i boken kom till liv och jag grät och skrattade om vartannat när jag läste den.

Lennie har precis förlorat sin syster Bailey och är helt förstörd och paralyserad av sin saknad. Jag gillar hur jag som läsare genom Lennies dikter får lära känna Bailey och få reda på mycket om deras nära relation. Hon känner att ingen annan än Baileys pojkvän Toby kan förstå henne och de kan inte låta bli att dras till varandra. De törstar båda efter närhet och deras relation blir snart komplicerad. När Lennie blir förälskad i den nya killen Joe blir allt ännu mer invecklat. Lennie slits mellan sina splittrade känslor som är en blandning av sorg, lust och spirande kärlek. Hon funderar mycket på hur hon kan vara så lycklig när hennes egen syster precis dött och får hon egentligen det?

Jandy Nelson har definitivt lyckats fångat ungdomstidens starka känslor med många upp och nedgångar i Himlen börjar här. Gråtvarning utfärdas!

Vill du gråta till andra böcker? Testa dessa: Ett nytt liv på köpet av Emma Granholm, Robothjärta av Natalie Standiford, Fallen flicka av Christina Wahldén, Jag saknar dig, jag saknar dig av Peter Pohl eller Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg av Joyce Carol Oates.

Robothjärta av Natalie Standiford

Att upptäcka nya författare som bara efter några blad känns helt rätt är härligt. Min nyaste upptäckt är Natalie Standiford. Tyvärr har hon bara kommit ut med en bok på svenska och det är ungdomsboken Robothjärta som nyligen har släppts på svenska och som jag tycker är en lite pärla.

Min nyfikenhet fångades när jag läste förlagets beskrivning av boken som ” för alla som gillade filmen Juno och romanen Nick och Norahs oändliga låtlista”. Ja, det är ju jag det tänkte jag och reserverade boken direkt.

Jag blev inte besviken utan drogs direkt in i handlingen och livet runt huvudpersonerna Bea och Jonah. Bea har, som många gånger tidigare, flyttat till en ny stad med sin mamma och pappa. Hennes pappa arbetar som professor och skiftar ofta och gärna ny arbetsplats. Resten av familjen får finna sig i att ständigt flytta och anpassa sig efter pappans arbete. Bea ska börja sista året på high school i en helt ny stad på en liten privatskola. Efter att hennes mamma kallar henne hjärtlös och utbrister ” Du är inte en flicka” och ”Du är en robot” tänker Bea att det kanske inte skulle vara så dumt att vara en robot. Hon bestämmer sig för att inte bry sig om någon eller något och stänga inne sina känslor. Allt för att lyckas med att överleva ännu ett år med nya klasskamrater och en ny skola.

Men självklart är detta inte så lätt utan ganska snart träffar hon skolans outsider Jonah, som har det allt annat än lätt. Hans mamma och tvillingbror har dött i en bilolycka och han och hans frånvarande pappa har inte den bästa relationen. På skolan har han fått namnet Ghost boy och han har inte haft någon kompis sedan tredje klass. Men Bea och Jonah blir snart väldigt nära vänner.

Det jag verkligen gillar med denna bok är att den är både rolig och väldigt, väldigt sorglig. Vänskapen mellan Bea och Jonah är så fin även om den inte alltid är så lätt. Dialogen mellan dem är verkligen underhållande och den känns trovärdig. Speciellt gillar jag avsnitten då båda två ägnar nätterna åt att lyssna på nattradio. Kanalen de lyssnar på är en lokalradiostation där personer kan ringa in och prata av sig. Det är en klick med stammisar som ringer in och många är riktiga original som har en helt egen jargong och egna interna stämt. Jag tror att en av anledningar till att jag verkligen tycker att dessa episoder är riktigt roliga är att jag själv under min högstadietid lyssnade på en lokalradiostation och ringde in med olika fåniga alter egon.

När jag läste boken tyckte jag att stilen och ämnena påminde om några av mina favoriter bland amerikanska ungdomsförfattare: John Green, Rachel Cohn och David Levithan. De som gillar dessa författare tror jag absolut även gillar Standiford. Efter bokens slut förstod jag att det också fanns en tydlig koppling. David Levithan visade sig vara Natalie Standifords förläggare.

För alla er som gillar böcker för unga vuxna ge alla dessa författare en chans, de har en härlig mix av allvar och humor i sina böcker. Standiford tog sig direkt in på listan över författare som jag vill läsa mer av.

Kram från Alice

Alice bor ensam i ett hus. Man förstår att hon varit med om en hemsk olycka. Bl.a. har hon ett stort ärr i pannan. Hon livnär sig på vad som finns i skafferi och kyl. Det blir kex, marmelad och konserver. För att inte känna sig så ensam tömmer hon spargrisen och handlar en liten guldfisk i zooaffären. Han döps till Sammy. När någon ringer och frågar efter mamma säger Alice att mamma är och handlar, men för det mesta svarar hon inte alls.

En dag ringer det oavbrutet på dörrens ringklocka. Alice sover och drar täcket över sig för att slippa höra signalen, men besökaren fortsätter att ringa på dörrklockan. Till slut öppnar hon dörren. Utanför står mormor med en resväska. Mormor blir lättad över att Alice är vid liv, för mormor har försökt ringa många gånger utan att få svar. Mormor lagar riktig mat och de städar huset. Nu har mormor bestämt att de ska åka tåg hela långa vägen till hennes bostad. Guldfisken får följa med.

Läs själva boken och ni får veta vad som hänt med familjen! Författaren heter Suzanne LaFleur. Hon arbetar på en skola i New York och bestämde sig tidigt för att bli författare. Jag kan varmt rekommendera denna gripande berättelse för elever i femman och uppåt. Den är mycket sorglig och jag grät floder när jag sträckläste den. Elever på både Mellanvångsskolan och Stanstorpsskolan köar för att få läsa den.

Här ligger jag och blöder

Jenny Jägerfeld tildelades Augustpriset i barn- och ungdomsboksklassen med sin bok Här ligger jag och blöder.

Vad Maja än tar sig för så tycks det på något vis nästan alltid bli fel. Det hela börjar när Maja råkar såga av sig tumspetsen under en skulpturlektion. När hennes pappa sedan kommer för att hämta henne på sjukhuset utbrister han ”- Men herregud! Vad har du på dig!”, saken blir inte bättre av att han dessutom tror att hon skadat sig själv med flit.
När helgen sedan kommer åker Maja som vanligt ner till sin mamma i Norrköping, men denna gång kommer hennes mamma inte och möter henne vid stationen. När Maja upptäcker att hon inte är hemma börjar obehagskänslorna växa. Var är hon?
Efter att Maja råkat få tre grova stickor i foten, hamnar hon av en slump på en fest hos mammans granne Justin, en kille med rosa byxor.

Jenny Jägergeld har skrivit boken i dagboksform, vilket gör att vi får ta del av Majas olika tankegångar. Allt från att självironiskt beskriva sin tillvaro till att vara helt uppslukad av sig själv och det som händer henne. Här ligger jag och blöder är en riktig bladvändare med mycket humor och stort allvar. En riktigt härlig bok som passar för både unga och vuxna.

Tretton skäl varför

Boken Tretton skäl varför av Jay Asher handlar om Clay Jensen som en dag får ett paket innehållande sju kassettband som spelats in av klasskamraten Hannah Baker, en tjej som nyligen tog livet av sig. Inledningsvis förklarar Hannah att de personer som får banden måste lyssna på dem och sedan skicka vidare till nästa person på listan. Om banden inte skickas vidare kommer de att spelas upp för betydligt fler människor. Hannah berättar att det finns tretton skäl till varför hon inte vill leva och att alla mottagare av banden på ett eller annat sätt är orsaken till hennes död. Är Clay på något sätt ansvarig för Hannahs död? Enda sättet för honom att få reda på det är att trycka på play.

Jag tror att denna bok kommer att passa många unga vuxna läsare. Detta är en mycket läsvärd bok som förhoppningsvis kan få oss alla att tänka efter och ifrågasätta rykten om andra människor innan man börjar tror på dem eller börjar sprida dem. Jag gillar författarens användning av symbolerna för play, paus och stopp som finns mellan de olika avsnitten.

Jag finns

Jag finns handlar om Johanna 14 år som bor med mamma och lillebror. I skolan blir hon svårt misshandlad av några killar. Hemma är det en psykiskt instabil mamma som fortsätter misshandeln både psykiskt och fysiskt.

Jag finns bygger på Maja-Maria Henrikssons egen uppväxt och är hennes debutroman. Författaren, född 1974, är fotograf och bildkonstnär och bor i Stockholm med sambo och två barn.

Boken är mycket sorglig och många tårar föll när jag mer eller mindre sträckläste den. Jag måste bara få veta slutet.

Det finns redan en hel uppsjö av "självbiografiska" böcker, men rekommenderar ändå denna lättlästa och starka bok för 12 och uppåt.

Inte bara tennis

När jag var på Litteratlund i oktober lyssnade jag på bl a Peter Barlach. Han berättade mycket intressant om sin debutbok Inte bara tennis. Den handlar om elvaårige John och hans familj i Stockholm. Johns största intresse är tennis . En dag ringer Johns pappa och låter allvarlig. Johns mamma har omkommit i en bilolycka. Boken handlar om Johns längtan efter sin mamma och samtidigt måste det vardag-liga som tennis, skola och kompisar fortsätta.

Det är en självbiografi. Författaren är lika med John, men det har gått 28 år sedan det hände och jag tycker att det märks i romanen. Jag tycker dock att den är läsvärd. Jag både skrattade och grät när jag läste boken, men det handlar nästan för mycket om tennis. Historien om när John och hans mamma skulle köpa nya tennisskor är verkligen rolig!

Gripande läsning om gatubarn i Honduras

Alex Dogboy av Monica Zak är en gripande bok om Alex, som blir övergiven av både sin mamma och pappa. Alex tvingas bo hos sin moster, men han trivs aldrig där, eftersom han känner att han egentligen inte tillhör familjen. Så han beslutar sig för att bli gatubarn, då han hört att det ska vara "ett fett liv". Alex upptäcker snart att ett liv som gatubarn är fyllt av bekymmer och faror. Men han tänker aldrig återvända till sin moster. Alex hoppas att hans mamma någon gång ska komma och hämta honom. Vid sin sida har han två hundar, det är därför som han kallas för Alex Dogboy.

Vill du veta mer om hur det går för Alex och hur gatubarn i Honduras har det, ska du absolut läsa boken.