Att upptäcka nya författare som bara efter några blad känns helt rätt är härligt. Min nyaste upptäckt är Natalie Standiford. Tyvärr har hon bara kommit ut med en bok på svenska och det är ungdomsboken Robothjärta som nyligen har släppts på svenska och som jag tycker är en lite pärla.
Min nyfikenhet fångades när jag läste förlagets beskrivning av boken som ” för alla som gillade filmen Juno och romanen Nick och Norahs oändliga låtlista”. Ja, det är ju jag det tänkte jag och reserverade boken direkt.
Jag blev inte besviken utan drogs direkt in i handlingen och livet runt huvudpersonerna Bea och Jonah. Bea har, som många gånger tidigare, flyttat till en ny stad med sin mamma och pappa. Hennes pappa arbetar som professor och skiftar ofta och gärna ny arbetsplats. Resten av familjen får finna sig i att ständigt flytta och anpassa sig efter pappans arbete. Bea ska börja sista året på high school i en helt ny stad på en liten privatskola. Efter att hennes mamma kallar henne hjärtlös och utbrister ” Du är inte en flicka” och ”Du är en robot” tänker Bea att det kanske inte skulle vara så dumt att vara en robot. Hon bestämmer sig för att inte bry sig om någon eller något och stänga inne sina känslor. Allt för att lyckas med att överleva ännu ett år med nya klasskamrater och en ny skola.
Men självklart är detta inte så lätt utan ganska snart träffar hon skolans outsider Jonah, som har det allt annat än lätt. Hans mamma och tvillingbror har dött i en bilolycka och han och hans frånvarande pappa har inte den bästa relationen. På skolan har han fått namnet Ghost boy och han har inte haft någon kompis sedan tredje klass. Men Bea och Jonah blir snart väldigt nära vänner.
Det jag verkligen gillar med denna bok är att den är både rolig och väldigt, väldigt sorglig. Vänskapen mellan Bea och Jonah är så fin även om den inte alltid är så lätt. Dialogen mellan dem är verkligen underhållande och den känns trovärdig. Speciellt gillar jag avsnitten då båda två ägnar nätterna åt att lyssna på nattradio. Kanalen de lyssnar på är en lokalradiostation där personer kan ringa in och prata av sig. Det är en klick med stammisar som ringer in och många är riktiga original som har en helt egen jargong och egna interna stämt. Jag tror att en av anledningar till att jag verkligen tycker att dessa episoder är riktigt roliga är att jag själv under min högstadietid lyssnade på en lokalradiostation och ringde in med olika fåniga alter egon.
När jag läste boken tyckte jag att stilen och ämnena påminde om några av mina favoriter bland amerikanska ungdomsförfattare: John Green, Rachel Cohn och David Levithan. De som gillar dessa författare tror jag absolut även gillar Standiford. Efter bokens slut förstod jag att det också fanns en tydlig koppling. David Levithan visade sig vara Natalie Standifords förläggare.
För alla er som gillar böcker för unga vuxna ge alla dessa författare en chans, de har en härlig mix av allvar och humor i sina böcker. Standiford tog sig direkt in på listan över författare som jag vill läsa mer av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar