Emma Adbåge har gjort många oerhört fina bilderböcker (favoriten för mig är böckerna om Leni) och hon har under hösten äntligen kommit ut med sin första kapitelbok Jag är jag för de yngsta. Jag hörde Adbåge läsa högt ur Jag är jag förra hösten på Författardagen i Hässleholm och jag blev nyfiken för att veta mer om huvudpersonen Mickan. Det finns inte så många barnbokskaraktärer som är som Mickan. Hon skiljer sig genom att var den lilla, lite tysta och rädda tjejen som inte syns så mycket. Men hon iakttar och uppfattar mycket av vad som händer runt omkring henne. Bara för att hon är tystare betyder det inte att hon inte vet precis vad hon vill göra och hur hon vill vara.Igenkänningsfaktorn i boken är hög. När jag läste boken var det som att transporteras tillbaka till lågstadiet igen. Jag kände igen mig i mycket, från de minsta detaljerna (som att numret i botten på glaset i matsalen bestämmer ens ålder) till frökens agerande under kvartsamtalet. Precis som huvudpersonen Mickan fick jag alltid höra att jag borde räcka upp handen mer. Mickans fröken säger ”Jag vet ju att du kan, men du måste visa det också” och jag undrar hur många blyga personer som har fått höra exakt de orden uttalas.
Men det är säkert många elever även idag som känner igen sig i Mickan. Jag tror många kommer att tycka Jag är jag är en rolig bok, kanske blir det inga gapskratt men många leende tror jag det blir för den som läser om Mickan och hennes kompisar och familj. Mickan lär jag gärna känna lite bättre och hoppas det blir fler böcker om Mickan i framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar