Iggy & jag

Inger tipsade för ett tag sen om ungdomsboken Hitta Violet Park som är skriven av den brittiska författaren Jenny Valentine. Jenny Valentine har också skrivit böcker för mindre barn och hittills har det kommit tre böcker om systrarna Flo och Iggy och deras roliga vardagsäventyr.

Berättaren Flo är ungefär åtta år och lillasyster Iggy är fem. Främst är det Iggy som hittar på tokigheter som att klippa av sig håret och i förväg äta upp alla muffins som hon egentligen skulle bjuda på i skolan på sin födelsedag. Situationer som många kan känna igen sig i är när systrarna ser en för kuslig film och får svårt att sova på kvällen, och när familjen ska flytta och hur det känns att lämna det välbekanta och komma till något nytt och okänt.

Böckerna är snälla och trevliga men inte för mesiga eftersom Jenny Valentine skriver väldigt humoristiskt och träffande om de många komiska händelserna. De passar bra att läsa själv från sju-åtta år, och är perfekta att läsa högt för barn från fem år.

Vildhäxa av Lene Kaaberbøl

Eldprovet är titeln på den danska författaren Lene Kaaberbøls nya fantasyserie Vildhäxa.

Clara, 12 år, ska hämta sin cykel för att cykla till skolan. Hon har bråttom för hon vill absolut inte komma för sent till mattelektionen igen. När hon går ner för trappan står en svart katt lika stor som en labrador. Den väjer inte undan. Clara försöker tränga sig förbi den, men då går katten till anfall och klöser henne i ansiktet. Därefter slickar katten bort blodet. Clara har jätteont och är vettskrämd.

Mamma kommer och undrar vad Clara gjort. En katt attackerade mig, säger Clara. Hon trodde inte att mamma skulle tro henne, men mamma börjar storgråta. Hon som inte är någon lipsill i vanliga fall. Mamma baddar såren och bäddar ner sin dotter. När Clara lagt sig och mamma tror att Clara somnat, ringer mamma sin syster Isa som de egentligen inte har någon kontakt med. Tydligen kom de överens om att Clara och mamma skulle åka till moster långt ut i skogen.

Det visar sig att Isa är en vildhäxa och det är kanske Clara också? Det finns i släkten! Hon skulle få bo hos Isa ett tag, men en dag måste moster ge sig iväg på ”uppdrag”. Hon förmanar Clara att låsa om sig och inte släppa in någon.

Clara väntar på moster och när hon tittar ut genom fönstret ser hon att stallet med hästen och getterna brinner. Hon bara måste ut och rädda djuren. På taket sitter en figur med stora vingar och väntar på att anfalla och föra bort Clara. Läs själv den spännande fortsättningen!

Boken är superspännande och jag rekommenderar den varmt för dig som är 9-12 år och som kanske gillar fantasy! Jag mer eller mindre sträckläste boken fastän jag inte är så förtjust i fantasy!

Del två i trilogin kommer snart ut och jag längtar efter att få läsa den också!

Lene Kaaberbøl har tidigare bl.a. givit ut Skämmerskans dotter. Den har jag både läst och sett på teater .Rekommenderas också varmt!

Avhopparen

Jag har läst Avhopparen, en lättläst ungdomsbok av författaren Kim Olin som är en pseudonym dvs. författaren heter egentligen något annat. Det är första delen av fyra i en serie om Simon som hoppat av skolan och söker sig till kriminalitet och droghandel. Serien är väldigt populär på skolan där jag arbetar, så jag blev sugen på att läsa.

"När jag började skriva den här berättelsen hade den på skämt arbetsnamnet Taskiga odds, för det är precis vad huvudpersonen i Avhopparen har"

Så skriver författaren i en kommentar i boken, och det kan man verkligen säga för Simon är en mycket ensam 17-årig kille, hans mamma är död och hans styvpappa har övergivit honom. Hans uppväxt präglas av sorg, svek, missbruk och misshandel. I skolan betraktas han som dum och hopplös, och efter att han slutat gå dit förlorar han sin enda kompis Kalle. Han har inte längre någonstans att bo och försöker få in en fot i den kriminella världen i Pulverland, som styrs av Tobias Fleming. Han får utföra sådana uppdrag som ingen annan vill göra. Som tur är har Simon Elsa som han ibland bor hos även om hennes föräldrar inte vill det. Annars sover han i skogen. Elsa behöver honom och hon behöver också kokain som Simon kan ordna till henne. När en civil polis dyker upp och vill använda honom för att avslöja droghandeln vet han inte vad han ska göra, vågar han gå emot Tobias Fleming? Om inte riskerar han att hamna hos de sociala myndigheterna..

Avhopparen är en riktigt otäck bok. Det gör ont att läsa om Simons utsatthet och den förnedring som han är utsatt för både i den kriminella världen, men framför allt i de tidigare hemförhållandena. Samtidigt är boken spännande, språket lättläst och handlingen oförutsägbar. När man lägger boken ifrån sig dröjer en obehagskänsla kvar över hur orättvist livet är för Simon och att ingen borde få uppleva det han går igenom. Avhopparen följs av Beskyddaren, Checka in och Drakens skugga.

En lustig sak är att författaren valt att välja namn till titlarna i bokstavsordning A,B,C och D. Jag misstänker att Kim Olin är en pseudonym för författaren Torsten Bengtsson som även skrivit böckerna om Kim o Lin(a)!

Månadens länktips: Matildas läshörna

Månadens länktips är Matildas läshörna som jag ramlade in på för ganska länge sedan på ett lite roligt sätt. Jag var inne på min egen profil på Blogger och ville se om det var någon mer än jag som hade Människoätande människor i Märsta som favoritbok och det var bara två träffar, jag och Matilda. Jag började läsa Matildas läshörna och gillade verkligen både Matildas boktips och hennes personliga tilltal i bloggen. När jag såg att hon varit nominerad till Årets boktipsare 2011 så tyckte jag det var dags göra reklam för henne här också.

Titta in på Matildas blogg för att få några riktigt bra boktips!

Hitta Violet Park

Den brittiska författaren Jenny Valentine har gjort stor succé med sina böcker Hitta Violet Park och Trasig soppa. Jag tyckte till en början att Hitta Violet Park var en ganska underlig historia:

Lucas, vars pappa är spårlöst försvunnen sedan några år tillbaka, får syn på en urna med aska på en taxistation. Intuitivt känner han att han måste ha den. Med hjälp av sin farmor lyckas han att få urnan med askan som är Violet Park, en dam som han försöker leta fram fakta om. Lucas är en speciell pojke som funderar mycket och har livlig fantasi. Pappan, en känd journalist, är hans stora förebild och Lucas går klädd i hans kvarlämnade kläder. Det tycker inte hans mamma om, pappans försvinnande har tagit hårt på henne. Lucas läser hennes dagbok och vet mer än han borde. Han har två mysterium han måste lösa: Var finns hans pappa, lever han?
Och vem var Violet Park?

När jag kommit så långt i läsandet tycker jag att boken blir mycket mer spännande och rolig mitt i det tragiska:

Ibland känns det som Violet och Lucas kommunicerar, han kan känna av henne. Det börjar dyka upp ledtrådar. Hos tandläkaren upptäcker Lucas en tavla med Violet Park på... Hans förvirrade farfar pratar med Lucas bror Jed om Violet Park... Snart visar det sig att Lucas pappa var bekant med Violet Park. Den döda kvinnan i urnan som Lucas av en slump upptäcker kommer att förändra hela hans liv på ett sätt som han aldrig kunnat ana.

Hitta Violet Park är en originell och spännande bok. Handlingen är intressant och mystisk, vilket jag tyckte väldigt mycket om. Relationen mellan Lucas och Violet är speciell och tonen i boken är varm, det finns mycket humor i den. Jag kan inte sluta fundera över om Jenny Valentine inspirerats av Resor med moster Augusta av Graham Greene där en urna med aska spelar en viktig roll!

Hövdingens bägare

Jag hade inte så stora förväntningar på Martin Widmarks nya bok, den första i serien Halvdan Viking. Jag tycker att han är lite ojämn som författare, och det senaste av honom jag läste, Den dansande djävulen, fastnade jag inte alls för.

Därför blir jag förvånad när jag plötsligt sitter och skrattar och sugs in i den fartfyllda och roliga historien om den lille vikingpojken Halvdan. Halvdan är en finurlig kille som haltar och som gärna skaldar och rimmar om allt han ser, till omgivningens förtjusning. Widmark berättar med gott humör om livet i två rivaliserande vikingabyar, en kristen och en asatroende, på varsin sida om floden. På köpet får man lära sig lite grann om levnadsförhållandena för tusen år sen. Scenen när hövdingen som förste man tvättar av sig, snyter sig och spottar i vattnet, för att sedan skicka vattenhinken vidare tills den kommer allra sist till stackars Halvdan är obetalbar.

Mats Vänehems illustrationer passar perfekt till berättelsen. I denna första del stannar äventyren i hembyarna, men tre delar till är utlovade där man enligt baksidestexten kommer att få följa Halvdan ända till Konstantinopel.

Tigern

Kate diCamillo är en av mina favoritförfattare. Hon har skrivit till exempel Edward Tulanes fantastiska resa och Trollkarlens elefant, böcker fyllda av magi, poesi, spänning och skönhet. När hon kommer med en ny bok kastar jag mig förstås genast över den.

Tigern är tänkt för något äldre barn, 9-12 år ungefär, och handlar om Rob, en pojke i kris. Sedan hans mamma dog har han försökt stänga av alla känslor. Sista gången han grät var på mammans begravning, och då fick han en örfil av sin pappa som inte vill prata om den döda, inte gråta över henne, inte tänka på henne. ”Det är ingen idé att gråta. Gråten kan inte ge oss henne tillbaka”, säger han, och detta blir också Robs strategi. Han föreställer sig hur han tvingar ner alla känslor i en resväska, sätter sig på den och låser.

I skolan blir Rob svårt mobbad men även där blir hans tillvägagångssätt att bara stå tyst och vänta tills hans plågoandar tröttnar. Så en dag dyker det upp en ny flicka på skolbussen. Konstiga kläder och stolt attityd lockar mobbarna att ge sig på henne också. Men hon reagerar på rakt motsatt sätt till Rob. Sixtine säger emot, skriker, slåss. På något märkligt sätt blir de två barnen vänner.

Och i skogen har Rob upptäckt TIGERN, det är hans hemlighet som han delar med Sixtine. Instängd i en liten bur får tigern symbolisera all deras olycka, men författaren lyckas också skildra tigern och hur den har hamnat i skogen på ett logiskt trovärdigt sätt.

Jag tycker om Kate diCamillos sätt att skriva, en lite sagoaktig ton vilar över berättelsen och hon använder inte ett enda onödigt ord för att beskriva de två utsatta barnen, som man ändå kommer väldigt nära. En mycket bra bok!