Det kommer otroligt många nya fantasy-böcker, och alla är tyvärr inte lika bra. Ibland känns det som om man nästan drunknar i en fantasy-flod av drakar, dvärgar och föräldralösa barn med uppdrag att rädda världen från ondskans makter.
Men John Stephens Smaragdernas bok är faktiskt en av de bättre i genren jag läst på senare tid! Alla de vanliga ingredienserna finns med även här men boken är ovanligt välskriven och spännande på ett lite gammaldags sätt.
De tre syskonen Kate, Michael och Emma har växt upp på olika barnhem, det ena värre än det andra. Storasyster Kate är den enda som har minnen av föräldrarna. Hon minns kvällen föräldrarna lämnade dem och hur deras mamma lovade henne att de alla skulle återförenas igen och hur hon bad Kate ta hand om sina småsyskon till dess. När syskonen tio år senare och för femtielfte gången misslyckats med att bli adopterade skickas de iväg till ett nytt barnhem – eller så kallas det åtminstone. De ska bo hos den mystiske Doktor Pym i hans stora, förfallna hus mitt ute i ingenstans. Barnen misstänker att han är en trollkarl.
I ett rum i huset hittar de en smaragdgrön bok vars sidor är blanka, och när de öppnar den kastas de tillbaka i tiden. Där möter de den ondskefulla grevinnan som håller trakten i ett järngrepp med hjälp av en fruktansvärd armé av allehanda odjur. Långsamt börjar Kate förstå att syskonen, och speciellt hon själv, spelar en avgörade roll i kampen om den förtrollade boken där all världens magi finns beskriven…
För att kunna avnjuta detta hisnande äventyr på bästa sätt ska man nog gärna vara en van läsare i 10-13-årsåldern. Handlingen bygger mycket på tidsresor och det hela blir väldigt invecklat från och till. Men roligt! Boken är den första i serien Trolldomens tre skrifter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar