En av mina favoriter bland högläsningsböcker är Petter Lidbecks Flickan utan minne.Boken fångar direkt lyssnarnas och läsarens uppmärksamhet genom att avslöja att en liten flicka har vaknat upp på en parkbänk utan minne. Ingen vet hur hon har hamnat där. En journalist gör ett reportage om flickan för att försöka få reda på vem hon är. Efter att artikeln om flickan har publicerats i tidningen kommer en kvinna och hämtar upp henne. Men är kvinnan verkligen flickans mamma? Mycket talar emot det.
Historien utvecklas till en väldigt fängslande rysare som håller läsaren på helspänn genom att låta spänningen stiga hela tiden under bokens gång. En fördel vid högläsning är att boken har korta kapitel som gör det lätt att göra uppehåll inför nästa spännande högläsningsstund. Flickan utan minne väcker också många frågor som kan diskuteras, precis som en bra högläsningsbok ska göra. Högläsning av boken ger en gemensam läsupplevelse som naturligt leder till samtal runt handlingen.
Boken riktar sig främst till barn i mellanåldern från cirka 9 år och riktar sig alltså till barn som själv kan läsa. Men högläsning ger en annan sorts läsupplevelse än vad den egna läsningen kan göra. Min inställning är i alla fall att man aldrig blir för gammal för högläsning.
Det finns bara ett problem med Flickan utan minne och det är svårigheten att välja en ny högläsningsbok efter att den är slut. För som en lärare i en fjärdeklass sa till mig: ”Hur ska vi lyckas hitta en bok som toppar denna?”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar